Sverigedemokrater - vad har ni för ursäkt?

Jag är så jävla trött på att läsa om människor som stödjer SD. Framför allt är jag så jävulskt trött på att läsa statistik och undersökningar om vilka ni är som röstar på SD och varför.
 
Majoriteten av alla som vill att SD ska ha makt är enligt många olika undersökningar "lågutbildade och lågavlönade singelmän mellan 18-30 med rötter från landsbygden".
 
 
 
Men det känns ganska lätt att komma fram till följande..
 
Det är ingen ursäkt att rösta på ett rasistiskt parti för att din ålder befinner sig någonstans mellan myndig och 30årskris.
 
Det är ingen ursäkt att rösta på ett rasistiskt parti för man inte är uppväxt i ett större mångkulturellt samhälle.
 
Det är ingen ursäkt att rösta på ett rasistiskt parti för man tycker att det var trist att plugga.
 
Det är ingen ursäkt att rösta på ett rasistiskt parti för man inte sitter inne på en massa deg.
 
Det är ingen ursäkt att rösta på ett rasistiskt parti för att man har ett yrke där man inte jobbar mot en större karriär.
 
Det är ingen ursäkt att rösta på ett rasistiskt parti för att man inte har någon större framgång med partners. 
 
 
 
Och till er som inte är representerade av majoriteten,
 
Det är heller ingen ursäkt att rösta på ett rasistiskt parti för att ni hatar FI och för att Gudrun Schyman körde rattfull 1997.
 
Det kommer aldrig bli en ursäkt att rösta på ett rasistiskt parti för att ni vill få fart på politiken och inte tycker att övriga partier "håller vad de lovar".
 
Det finns absolut och definitivt ingen ursäkt att rösta på ett rasistiskt parti för att ni inte tycker att några andra tar tag i invandringspolitiken. 
 
Och det blev inte heller er ursäkt att rösta på ett rasistiskt parti för att försvara demokratin när människor uppförde sig odemokratiskt under många av Jimmy Åkessons tal.
 
 
I Sverige har vi demokrati. Vi tror på att alla ska ha rätt att rösta på vad dom vill. ALLA. Alla ingår inte för ett rasistiskt parti, därför kan inte heller rasistiskt parti vara demokratiskt. 
 
Så vad har ni egentligen för ursäkt?
 
Förutom att vara rasister.
 
 
 
 
 
Men mest av allt undrar jag..
 
Hur ska ni be om ursäkt?
 
Till gamla klasspolare på facebook, grannar som hejar på morgonen, läkare som plåstrar om er, lagkompisar som passar er, släktingar som kommer ihåg er födelsedag, tanten i kiosken som vet vilket ert favoritsnus är eller till snubben på bussen som log mot er när ni hade en dålig dag.
 
Hur ska ni be om ursäkt till alla dom här miljoner människorna runt omkring er i Sverige som har annan sexualitet, annan religion eller har ursprung från ett annat land?
 
Hur ska ni be om ursäkt för att ni har röstat för att dom faktiskt inte ska ha någon rätt att finnas här?
 
 
 
Ni alla hade EN röst att lägga, på ETT parti och det ni kände var den absolut viktigaste frågan för er i hela EU var att rösta för att alla människor inte längre ska vara lika mycket värda. 
 
Det känns inte som att någon någonsin ska behöva be er om ursäkt igen.
 
 

LONG TIME NO SEE.

 
 
Morsningkorsning.
 
Sedan vi hördes sist så jag fick jag en släng där i april någonstans och sa upp min lägenhet, dumpade min pojkvän, slutade mitt jobb, lämnade ifrån mej min iphone och tog min bäste vän i handen och gav mej ut på äventyr. Vi besteg världsarv och käkade hamster i Peru, surfade sönder näsor och svingade bägare på piratbarer i Nicaragua, dansade salsa på vita stränder och drack alldeles för mycket tequila på en paradisö i Mexico, levde rövare på 6th street och bodde med cowboys i Texas. Vi träffade ett grabbgäng som tog med oss på en helt bananas roadtrip längs hela Kaliforniens kust och till sist levde vi som prinsessor och brände cash likt maffiabossar i New York city. Sen kom vi hem och det har varit crazy, crazy nights och lördag hela sommaren.
 
Det är riktigt smärtsamt att dra ner några rader på den här tappra webbadressen. Kan bero på att jag har glömt bort hur man gör, kan också bero på att min brännblåsa på vänster pekfinger har sprakat lös nå djävulskt. Nu för tiden skriver jag mest mindre begåvade sms med sliriga fingrar efter midnatt, dock är dom jävligt fyndiga ibland (dom gånger när man ser vad det står) och har oftast ett logiskt budskap, det kan man inte ta ifrån dom.
 
I min hemliga svarta bok har jag också en hel del härliga skrifter. Skrivna på flygplan, flygplatser och i sängar med mosade myror på lakanen. Det är för det mesta filosofiska konversationer med mej själv angående potentiella ligg, hurvida tequila är satans påfund eller livets dryck, varför tanten till höger aldrig går på toa, djupa låttexter och några hackigt nerkletade tatueringsförslag som oftast ser ut som demonälgar. Nu är den där boken så hemlig att jag inte vet vart jag har lagt den. Tyvärr har jag inte några nya läckra demonälgar på gång, men jag ska nog leta på den ändå.
 
Livet är som sockervadd och gitarrsolon som aldrig tar slut. Men idag hade jag en såndär dag. En såndär dag då man vaknar med migrän, stänger av mobilen, somnar om till 15.35, vaknar och inser att det är dags att åka hem till mamma. Landar hos das päron, får i sej föda och lite mer kärlek än vad man var sugen på och kommer på att man fan behöver vara ifred på allvar.
 
Plötsligt sitter man på en brun trött häst i skogen med komplett skyddsmundering för att man är villig att prova lite vad som helst här i livet för att tänka efter för första gången på väldigt, väldigt länge. Jag tänkte på hur gott det verkligen kan vara att käka träd, vad man skulle göra om det kom en björn, om björnarna har pissat på majoriteten av alla blåbär, vart cowboysarna gör av snoppen när dom rider och sen sjöng jag Kenny Rogers, fast jag glömde texten så det blev mest stämningsfullt mummel. Inga livsavgörande beslut fattade på den ridturen, men nu har jag i alla fall provat på Lilliz högst rekomenderade metod och överlevt ett helt åk pålle för första gången sedan fitt-Rooster hopplade rätt in i ett träd med mej i Texas.
 
När jag kom hem vid elva gömde sej två av mina bästa kompisar i sängen och väntade på mej. Folk blir alltid lite nojiga när jag stänger av mobilen och när jag börjar prata om livet när dom väl fått tag på mej. Jag pratar inte om livet särskilt ofta förstår ni, så dom kände väl ett guldläge där och ville kräma ur mej lite vettigheter. Över några glas Oboy och lite för mycket falukorv så kom vi fram till att sommaren inte är slut förrän sista augusti. Vilket även betyder att jag kan fortsätta med mitt hejdundrande kaos och springa ifrån det verkliga livet i exakt 17 dagar till. Någonstans därefter kan verkligheten komma i kapp mej och det börjar bli brännas för livskris. Tills dess ska jag försöka att fundera på vad det verkliga livet faktiskt kan vara. Sen kom jag också fram till att jag har magiskt fina polare också. Men det kommer jag fram till alla dagar.
 
/A.

WHEN LIFE CHASE YOU LIKE A PITBULL.

.
 
 
Hallå folket. jag har börjat fundera över livet. Det är så jävla tråkigt, för det finns inga rätt eller fel och det går att fundera på i oändlighet.Jag känner att jag börjar bli för gammal för mitt eget bästa, häromdagen var det till och med någon som gissade rätt på min ålder. Det har fan aldrig hänt. Vilket betyder att jag mycket möjligt ser tråkig ut. 21 år, 5 månader, 7 dagar och tråkig. Jag måste hitta tillbaka till min inre tolvåring. Eller tillfredställa min yttre tjugoettåring. Förhoppningsvis bådeoch. Så jag funderar lite över hur jag ska lyckas med det. Jag har haft livet på paus stört länge i väntan på att jag ska komma på vad jag vill. Men jag är våg. Jag vill så mycket men kan aldrig bestämma mej. Tack mor och far för att ni pökade till mej i fel månad så att jag ploppade ut i ett stjärntecken där man inte kan ta beslut. Dock får man väl vara glad och tacksam för att man som våg är charmerande och har bra diafragma.
 
Googlade nyss fram en hemsida om en familj som bor i en husvagn, reser vart dom vill och skiter i allt. Det skulle jag gilla. Men sen kom jag på att jag inte kan köra husvagn. Då hittade jag bilden ovan och tänkte, BINGO, där har vi det, moppe! Men det fick mej osökt in på när jag lyckades repa Mais sprojlans nya moppe utan att ens starta den när vi gick i åttan. Blir jobbigt att försöka puttra jorden runt när man inte ens kan få igång fordonet.
 
Avrundar denna evighetsdiskussion med mej själv för nu kom min roomie hem från stora äpplet, JIHOOO!

REST IN LEVI´S.

 
 
 
 
Sen sist har jag: blivit full på glögg, nästan suttit still ett helt jeansmöte, blivit torsk på quizkampen (möt mej - bäverulf), jobbat, jobbat, jobbat, käkat Lilliz magnifika kyckling, åkt buss bara för att lyssna på musik, kramat på lil roi som kommit hem från Mexico, fått en ny BH-storlek, hängt i Maddis nya lägga, smakat sockervadds bubbelgum, bestämt mej för att dra till Idre med ett härligt gang över nyår och fått tag på mina drömjeans (som jag sökt land och rike runt efter i 3-4 år men som låg i fias garderob) och är komplett överlycklig trots att dom är tre storlekar för stora.

DET BÖRJAR BRÄNNAS..

Kom hem efter jobbet, döhungrig, kokar spagetti, ska hälla av det i durkslaget, håller durkslaget över foten. Blir paralyserad, får panik, kastar allt, rycker av strumpan, kutar in på toa, slänger upp foten i handfatet (även att duschen är precis bredvid, men jag använder handfatet) och står i en alldeles för gymnastisk position för min egen förmåga, spolar dökallt, ser mej om efter mobilen (MAMMA-SOS), tror att det börjar kännas lugnt och går för att hämta mobilen. Hinner ut ur badrummet innan jag inser att jag kommer avlida vilken sekund som helst av pure pain, kutar tillbaka och kastar upp den i handfatet (duschen har fortfarande inte flyttat på sej, men jag använder handfatet)
 
HELVETE. Förstår ni vilken jävla smärta? Det är som att en ginger skulle kräma in sej i kokosolja och pressa solariumet i 20 timmar med nya rör och sen smacka på med syra.
 
Resten av kvällen låg jag med foten i en kastrull (ironi) med kallt vatten och åt spagettin (ironi). Efter tre timmar med foten i en kastrull kan man ju konstatera att man haft roligare. Beslutade att dra över lite magisk aloe vera och slagga bort eländet, men då höll foten på att fräta sönder och jag behövde ringa mamma av smärta igen. Så det fick lösas med att veva runt ett gäng blöta handdukar, snurra fast det med bandage och dunka i sej värktabletter tills man nästan svävade ur sängen.
 
Jag har trots alla odds tagit mej igenom ett 10-20 jobbpass med skor på fötterna och för att ta mej ur detta trauma har jag gått en snabb kvällskurs i att hälla spagetti i durkslaget. Fan ta mej om jag misslyckas igen. Imorgon blir det potatis!
 

SURPRISE!

HOJ HOJ!

 

Har inte kunnat gjort minsta väsen ut i cyperspace sedan i onsdags dels för att jag var rätt säkert på att försäga mej och sen givetvis för att jag bara har haft tid att vara sjukt exhalterad över att LILLIZ ÄR HEMMAAAAAA! THAAANK YOU CANADA! Det har varit dödshemligt eftersom hon kom hem cirkus två månader innan planerat och körde värsta surprisen ikväll när hennes brorsa kom hem från Stockholm och skulle ha sitt första gig med Rocket Overdrive. Bra face på han när Lilliz knata in genom dörren. Det blev en riktig myskväll på CC-puben med en bärs och lite hysteriskt rockadoodle-stamp-i-takt.

 

Nu lär jag slagga, heldagar hela helgen, långa nätter och ett 6pack redbull i kylen (försöker dra ner på colan) (alltså coca cola inte annan cola) (fan, töntigt med dubbelparentes). Värt att nämnas är också att jag har lagat fiskpinnar för första gången i mitt liv idag. Det är fan inte gott. Inte ens om man sväljer fort med mjölk. Men och andra sidan så är det billigt och säkert jävligt nyttigt eftersom att det smakar skit. 

 

Över och ut.

 

WE'VE GOT SOME CATCHING UP TO DO.

SWEDEN ROCK 2011
 
Så jävla mycket fräsigt som ännu inte är dokumenterat till eftervärlden. Men det ska det bli ändring på! Frågan är ju.....vart ska vi börja?

BLOODSHOT EYES.

 
Tjotjenamittbena!
 
Idag vaknade jag upp runt 12.30 och tänkte spendera min lediga dag som jag gillar att spendera mina lediga dagar - ligga naken i soffan, äta smörgåsgurka med händerna och avnjuta repriser som jag redan sett minst 1 gång i repris. Men då ringde Maddi och berättade att vi skulle se nya Twilight. Vilket inte bara betydde att vi skulle sitta omringade av 15åriga (de flesta kids var lätt yngre men nu censurerar jag dem eftersom det är 15årsgräns på filmen) megafans som inte fått vara vakna inatt och sett premiären utan spurtat dit efter skolan, utan det betydde också jag kunde stryka en grej på min oskrivna bucket list..
 
  • Gå på bio mitt på dagen - CHECK
Twilight var väl skoj.. För att vara en vampyrfilm utan blod. En tjej som blir kär i en blek dude i high school, skiter i allt och blir vampyr istället. Gifter in sej med en släkt som bor isolerade i en koja i skogen och hånglar runt med killen en halv gång och pluppar ut en monsterunge. Inte konstigt att hon alltid ser så ruggigt deppig ut. Kul att leva i evigheternas evighet när man tagit dom besluten. Hur som helst så är det ju alltid kul med fantasy, för hur risigt det än ser ut att sluta så är det alltid någon magisk kraft som man aldrig hört talas om som dyker upp och allt bara löser sej. Tjoffpoff.
 
På kvällen drog jag på min Mindfulnesskurs, lagade marockanskt och läste om Zlatan på Facebook.
Curry curry hej.

PARTY LIKE A ROCKSTAR, LIVE LIKE A PIRATE.


HEJHOPP. Jag tänker börja blogga igen. Sug på den.
 
 
 

DRAR EN KAM.

Hoj hooj! Jag lever, solen skiner, slash var på bandit imorse och det är lön imorgon. Här rullar det på. Gick upp rövtidigt imorse för att starta skattjakt och ösa paket över killen jag delar lägenhet med. Fem födelsedagsklappar och en ozzy-biljett och jag är världens bästa flickvän hela dagen. Tårtan som jag hade gömt i silverfolie ute på balkongen inatt mådde väl inte guld och dvärg-tanten som skulle kolla på vår lägenhet kom tjugo minuter för tidigt. Annars är det fint. Är så extremt uttråkad här på tåget (har slut på grejer att knäppa kort på och väntar på min tur på rumble) så det här var the last app om man säger så. På vägen dit fick vi i alla fall stanna mitt i skogen och plocka upp ryssar, noll spänning på hemfärden. Jag tog ledigt från jobbet idag för att dra upp till hälsingland och fixa balfrippa på lill g-son. Helt oförståeligt för allmänheten att jag gör balfrisyrer, mormor g-son utbrast att jag ju inte ens kunde kamma mej själv, (för ska sanningen fram så gör jag ju inte det heller) och jag har ingen aning om varför i helvete folk frågar mej, men det är väl mest att se glad ut och fläska på. Jag gör alltså lite vad som helst för ett glas cola och ett wienerbröd, tåls att göra en eftergranskning kanske.Nu är jag på väg hem och ska hinna förbi jobbet denna lediga dag och skaka hand med the almighty Sverigechefen of Carlings, så jag funderar starkt på att dra en kam dagen till ära. Sen har jag värsta grejen att berätta, men nu ska jag skutta av så hörshej.

PÅSKPARTAJ!


En utsökt tisdagskväll - man ligger och chillar efter en gourmet-måltid, det är tre asbra tvprogram på rad, boyfriendfritt och jävligt lugnt i stugan när grabbarna avancerat till livehockey istället för soffan kvällen till ära.

Vips dönar Davva in genom dörren runt elva, sjungandes MED EN ROSETT-KYCKLING PÅ PINNE! hahaha. Den ståtliga entrén innehöll givetvis generösa kärleksförklaringar åt sin kvinna ihop med kärleksgåvan, medan damen i fråga var upptagen med att dö av garv kärleksförklarade han sin kvinna över telefonen till någon som lyssnade istället. När personen på andra sidan luren tröttnade på att höra om hur fina påskpresenter hans underbara tjej fick och avslutade samtalet så satte han, som den lovemaster han är, på smäktande hits med Justin Bieber. Sen somnade han i soffan.

Jag har nyss smygit ner till tant Boye, ljudlöst som en ninja, och ställt tillbaka kycklingpinnen som David kidnappat från hennes balkong. Men innan jag kramar livet ur världens underbaraste charmör som ligger och snarkar med munne öppen och kläderna på, så vill även passa på att langa iväg ett stort tack till bartendergrabbarna på Läkerol arena som sponsrat detta event.


WHEN THE TRUTH IS TOLD, YOU CAN GET WHAT YOU WANT OR YOU CAN JUST GET OLD.

Tjoho i stugan! Här ligger jag en fredagskväll och ger bort plats ur historieboken till en lite mer entusiastisk mänsklighet. Förra veckan var jag så full att jag sjöng Westlife, så jag planerar att ta det lugnt i helgen. Jag är inne i en off-period. Jag vet inte hur länge jag varit här och jag har ingen aning om hur jag hamnat här bland tolv kuddar, thaisoppa och en påse lösvikt en fredagskväll. Antar att det är någon slags livskris man ska gå igenom när man är 20. Man ska bestämma vad man ska göra med livet, vart man vill och vem man tänker bli. Man vet att man kan göra precis vad man vill, men man har ingen aning om vart man ska börja. Jag funderar och funderar men kan inte komma på vad jag vill. Jag kollar facebook och kommer på vad jag absolut inte vill. Världen är för liten och tiden går för fort, fast man egentligen inte har en aning om vad man har bråttom till. Just nu rullar jag runt på off-mode, dimmig i skallen, allmänt oglad och väntar på något slags tecken, (inte en steppande finsk halleluja-gubbe som kommer in på jobbet och försöker få mej att bli pingstvän tack), en bomb eller något skulle sitta fint. Tack på förhand. Jag går och tar ett glas mjölk så länge. Hörs hej. (Var god tag hänsyn till att detta skrivits vid lidelse av PMS samt symptom som kan ha uppstått när man ätit en hel förpackning migräntabletter på en halv vecka..)

SLAKT PÅ BURK.

På bussen hem efter 13 timmars inventering, mindre rock n roll..

ROCK N ROLL.

Att gå upp klockan fem, hasa på sej mjukisar, köra silverfolie runt en skinkmaka och kuta ikapp 41:an, det är rock n roll det! nu - INVENTERING!

NEVER FELT SO GOOD FEELING BAD.

Har haft sämre dagar att ligga bakis på.. En lätt huvudvärk, som inte smärtar utan bara känns lite mysigt trött och en kropp som har sådan träningsvärk som kommer efter man dragit kamikaze och tyckt att det är hyggligt skutta epelepiskt runt till smurftechno i två timmar. Burkcola, sushi, lösvikt och tv hela dagen. Syrran och hennes manfriend kommer hit och dukar upp trerätters framför Bingolotto (okej, där var jag jävligt sur ett tag för jag hade tänkt åka på temaresa till Aruba men jag vann inte ens en tusenlapp på Clas Ohlsson och syrran vann en hunka och det var droppen). Sen möta upp lilliz för sista föreställningen på Kvarteret skatan åker till Laholm, typ ensamma i salong 1, längst upp i mitten och vi garvar som hästar hela filmen. Satan vilken film, alla måste se den! Nu ska jag tvångsblunda, inventeringen startar om 6 timmar, gött mos.

anniemellstrom@gmail.com

Annie, 21, Yeeeha.


BEEN THERE DONE THAT GOT THE T-SHIRT.
Accept
AC/DC
Adept
Alice Cooper
Anthrax
Backyard Babies
Billion dollar babies
Black label society
Bullet
Bullet for my valentine
Danzing
Entombed
Foo Fighters
Graveyard
Hammerfall
Hardcore superstars
Helloween
Iggy and the stooges
Imperial State Electric
Iron Maiden
Johnossi
Judas Priest
Kansas
Mando diao
Mustasch
Mötley crue
Nicke Borg
Opeth
Ozzy Osbourne
Papa roach
Queens of the stone age
Rival sons
Rob Zombie
Sahara Hotnights
Saxon
Slayer
Sugarplum Fairy
The Cult
The Darkness
The Hellacopters
The Hives
The Scrags
Thin Lizzy
Volbeat
Whitesnake